Fars dag på Mitt kök-mässan

I söndags var det min första fars dag :)

Min dotter Lily överraskade mig med ta mig till Mitt kök-mässan i Älvsjö. Hela familjen var alldeles ivriga när vi gjorde entré på mässan och fick se allt som erbjöds. Vi inledde med att provsmaka lakrits från Lakritsfabriken i Ramlösa. Jag har alltid tyckt väldigt mycket om lakrits. Det har jag fått efter min pappa. Jag har starka minnen av hur han kom hem från jobbresor med taxfreepåsar med Pingvinlakritspastiller, Turkisk peppar, salta Piratpengar, m.m. På mässan fick jag både salt och söt lakrits av Lily. Malin ville bestämt köpa en svindyr lakritschoklad. Det fick hon.

Vi gick vidare och provade bl.a grapefrukt från Florida, räkcocktail från västkusten, chokladtryffel från Öland, engelsk fudge, moules marinières, pasta med fänkol och citron, bröd från småland, parmesanostar och grillad gravad lax. Framför allt prövade vi ett tiotal olika olivoljor. Vissa var lena och mjuka, vissa var så peppriga att man började hosta, vissa smakade så mycket gräs att det kändes som en nyklippt fotbollsplan. Det var så häftiga upplevelser. Jag älskar olivolja. Vi hittade en olja från tillverkaren de Cecco som vi köpte tillsammans med deras pastasort. Vi fick en grundlig lektion om hur pastan framställdes. Pastan har gjorts på samma sätt i samma by, belägen högt upp i bergen, sedan 1800-talet. Vattnet som används är från en källa högt upp i de italienska alperna.

Vi såg på Roy Fares som gjorde en efterrätt med karamelliserad ananas med kokos- och vitchokladkräm. Monika Ahlberg gjorde buljongkokt oxfilé.  Kocken Tommy Myllemäki och vinexperten Jens Dolk presenterade deras resa runt om i Sverige och deras matupplevelser hos lokala producenter. Intressant var att ju längre norrut de kom, ju bättre kände man till de lokala producenterna (läs patriotisk). Det förvånar mig inte att det endast är i Norrland där man lyckats konkurrera ut McDonalds till fördel för den lokala aktören Max.

Det bästa på mässan var Paolo Robert som gjorde en tomatssås, varken mer eller mindre. Han berättade om vad mat borde betyda för oss. "Mat ett sätt att umgås, ett sätt att njuta av livet, matbordet är en plats där generationer utbyter erfarenheter", så vackert. Jag har aldrig riktigt sett hans storhet tills nu, han var otroligt rolig, ärlig och underhållande. Det är något med den italienska mentaliteten som jag gillar. Om man sitter på en italiensk restaurang och säger att maten är god konstaterar bara den italienska kyparen lite arrogant att, "det är pasta, pasta är gott". Om man frågor hur det tillagas så säger de bara "pasta, pomodore, aglio", och man kan se hur de tänker "Hur svårt kan det vara?". Till och med deras menyer är kort och kaxiga. Det står oftast bara, pasta med musslor, pasta med tomat, pasta med olivolja och vitlök, lasagne i ugn. I Sverige är det tvärtom, vi verkar vilja beskriva varje maträtt i menyerna så ingående att det är bara måtten som saknas. Paolo var precis så italiensk som jag vill ha det med citat som "Det finns inte för mycket kolhydrater, det finns bara för lite löpning", "Mat är den näst bästa njutningen här i livet, ni som tycker att det är den bästa har aldrig varit med en italienare." När induktionshällen inte ville samarbeta med Paolo fick vi alla höra vad han tycker om dyra kök "vissa spenderar hundratusentals kronor på flaschiga Martin Timell-kök och sen använder de ändå bara micron och slänger in en Billy´s Pan pizza, fy fan". När en representant från köksleverantören försökte lugna Paolo genom att säga "det verkar inte bara var du som har problem med induktionshällen idag" sa Paolo kort, "men det är bara jag som skriker". När han lugnat ner sig berättade han om hur livet inte riktigt blivit som ha trodde. Under åren som tonårsligist, "kungen av kungsan" var folk rädda för honom på tunnelbanan. Nu kom folk fram och sa att "Paolopasta" är deras barns favoritmat. Hans rektors sista ord hade varit "det är såna som du som hamnar i fängelse". Vem hade kunnat tro att Paolo skulle börja skriva kokböcker. "Förmodligen hade jag råkat riktigt illa ut om någon fått reda på det under ligiståren".

Vi åkte hem från mässan mätta och belåtna med massa ny inspiration.

Första helgen med barnvakt

I helgen kunde jag och Malin för första gången gå ut och träffa vänner som ett riktigt par utan att behöva tänka på blöjor och Hipp-burkar.

På fredagkvällen (2011-11-11) fyllde Mackan 30 år. Lily fick istället hänga med gudmor Karin.  Vi åt saffranslax. Jag är ingen vinkännare direkt. När det gäller vitt vin så vill jag bara att det ska vara kallt. Efter att inte kunnat välja BIB under veckan så föll valet på ett KRAV-märkt Chardonnay. Passade bra till saffranssåsen som fick i sig en skvätt av vinet.

Mackan hälsade alla välkomna genom att ursäkta sig för att det blivit så tressigt för honom. "50% av den mat som jag planerat att serveras är klar, tårtorna har jag glömt att hämta från konditoriet..." sa han på småländska. Mackan lyckades ändå bjöd på västerbottenpaj, parma/chevre/melon-snittar, tunnbrödrulle med feta och rucculla, BBQ-kycklingspett, massa fina såses och sallader. Maten höll, i vanligt ordning, hög kvalitet och pricken över i:et var en bra samling goda ölsorter och ett gott rött, Penfolds Shiraz. Undrar hur mycket han hade planerat egentligen? Kvällen avslutades med en tur ner på stan där jag och Malin fick dansa och pussas lätt berusade utan den minsta tanke på blöjor och Hipp-burkar.

Väl hemma låg Karin och sov på soffan och Lily i sin spjälsäng. Första kvällen med barnvakt var ovärderlig. Jag fick återigen känna att jag levde igen när Lily vaknade vid 4-snåret och jag fick vanka fram och tillbaka i lägenheten och försöka vagga henne till sömns. Ändå var det bästa kvällen på väldigt länge :)

Min tomat/avokadosals, några flaskor Brooklyn lager, barnvakt. Kvällen kan inte slå fel 

På lördagen kom mina föräldrar förbi. Vi åt mina Real Tacos och drack Brooklyn lager. Jag och Malin klädde på sig kostym och klänning för att gå på cocktailparty. Det var Malins kusin Lou och hans Anki som ville fira att de gift sig genom att bjuda på fest i Haga forum. Det var hög klass på tillställningen som  innehåll champagne och massa goda snittar av gravad lax, ceasarsallad, machego-ost, m.m. Jag avrundade med en chokladmousse och Baileys.

Real Taco

Med väldigt goda minnen från det mexikanska haket La Neta på Barnhusgatan ville jag pröva på att göra dessa ljuvliga tacos själv. Jag hade hittat en bra stycke Entrecote som fick utgöra köttblandningen. Detta visade sig vara otroligt lyckat. Entrecote innehåller ju ganska mycket insprängt fett som lyfter smaken. Jag skar köttet i så små bitar jag kunde/orkade och rörde runt med lite olivolja, kummin och salt och peppar. Detta stekte jag lätt i en stekpanna.

Till detta gjorde jag en pica de gallo. Detta är en salsa som är gjord på färska grönsaker och örter. Man kan säga att det blir en frisk och smakrik tomatsallad.  I denna tomatsallad hade jag finskuren tomat, en kruka koriander, en avokado och vitlök. 

Tomater med avokado istället för avokado med tomater, dvs en omvänd Guacomole

I vårt hem så är vi ganska negativt inställda till det där halvfabrikatskonceptet som Santa Maria och Old el Pasa erbjuder. De hårda skalen tycker jag är ganska knepiga att ha och göra med och Malin kan inte sluta tjata om att det är massa tillsatt palmolja i skalen. Salsan är läskig eftersom att det är oklart vad den egentligen innehåller och om det nu skulle vara tomat i så känner jag ingen sån smak i de små sladdriga bitarna. Kryddblandningarna innehåller bara massa aromämnen (efter att ha läst boken Den hemlige kocken har jag helt ändrat uppfattning om dessa s.k. "aromämnen" ). Guacomolemixen är ett skämt.

Fredagsmys som passar lika bra på en måndag

Citrussallad

Det kan lätt kännas lite trist när hösten kommer. Sommaren är ju borta, det är mörkt när man går till jobbet och det är ett h***vete att rengöra sin mountainbike. Det går dock att glädjas åt att grapefrukterna och apelsiner är så himlans god. Ibland, t.ex när jag har spenderat flera timmar ute i MTB-spåret och kommer hem lerig och oljig, försöker jag vara snäll mot min fru Malin och göra denna citrussallad. Salladen görs på apelsin och grapfrukt. Istället för att skala apelsinen och gräva upp köttet ur grapefrukthalvor så skär jag bort skalet från frukterna med en kniv. När det inte finns något vitt kvar från skalet så skär jag längs innerväggarna på frukternas klyftor. Då lossnar fruktköttet som små gyllene filéer. När frukterna är filéade så går det även att pressa ut det resterande innanmätet och få sig ett glas härlig juice.

Bättre än så här blir det inte under de långa höstarna

Roligaste stället i lägenheten är mellan bords- och stolsben tycker Lily