Fläskfile med rotfrukter och en sås på ingefära

På baksidan av ett reklamblad från någon av de stora matbutikskedjorna blev jag av en slump inspirerad till denna rätt. Det är ju rotfruktssäsong just nu och dessa kan man göra mycket med.  Jag fick lust att blanda rotfrukternas mjuka smaker med mer distinkta smaker som ingefära chili och vitlök. Ärligt talat vet jag inte om det var detta som stod i receptet på tidningen men jag skrev i alla fall upp rätten på vår kommande veckomeny "fläskfilé med rotfrukter och ingefärasås". Väl i matbutiken följande söndag började jag leta efter lämpliga rotfrukter och ingredienser till såsen. Jag köpte massor av rödbetor, palsternacka, morot och potatis. I efterhand kan jag tycka att blandningen hade blivit ännu roligare om jag skurit frukterna i olika former, t.ex långa morotsstavar, slantar av palsternacka och klyftor av potatisen.  Jag får göra så nästa gång.

Nästa gång får ni olika form, ok?

Medan rotfrukterna tillagas i ugnen så mixar jag färsk morot, ingefära, chili och vitlök. Jag fräser kryddblandningen (jag sparar lite av kryddblandningen till köttet) i en stekpanna och slår på kokosmjölk. Detta får står och puttra tills jag silar det ner i en kastrull där såsen saltas och peppras samt får påökning av en kruka hackad koriander.

En otroligt fin doft sprider sig köket av mixad ingefära

Köttet gnider jag in i den mixade ingefäran, chilin och vitlöken. Jag steker fläskfilen snabbt runtom på högvärme. Jag låter den lagas klart i ugnen tillsamman med rotfrukterna.

Oxfile med bearnaisesås och potatis i ugn

Gott, enkelt och lite festligt är en bit oxfile med bearnaisesås och små gyllenepotatisar som fått stå i ugn med lite smör på sig. Svårare än så ska det inte behöva vara att fredagsmysa.

Har man en grillpanna så ska den användas i såna här tillfällen, se så fina ränderna. 

Snart så Lily, så ska du få hjälpa pappa i köket

Mangoglass som är hur enkel som helst

Äntligen har jag funnit svaret på frågan "hur gör jag för att mätta sötsuget efter maten utan att behöva äta något onyttigt?". Häromveckan provade jag för första gången att köra ett paket frusen mango i matberedaren tillsammans med ett ägg, ca 2dl mjölk, och en matsked socker. Det blev en trevlig, relativt nyttig, efterrätt. När jag sedan prövade att pressa ner saften från en halv citron tog det fart i sammansättningen.

Desserten går såklart att kombinera med alla sorters frysta frukter och bär. Vår frys är nu full av mataffärens samtliga sorter. Mango är nog favoriten men jag är även ganska svag för jordgubbar. Då byter jag ut citronen mot lime.

Detta har på kort tid blivit den mest omtyckta desserten i familjen. Passar perfekt framför en spännande EM-kvalmatch.

Fläskpannkaka

Åh, ikväll fick jag göra den gamla klassikern Fläskpannkaka. Den görs på 5 ägg, 8dl mjölk (jag använder 50% havremjölk och 50% komjölk för att skona min frus mage som inte är helt förtjust i komjölk), 3 1/2dl mjöl, lite salt, lite smält smör och ett kryddmått bakpulver. Denna röra vispas till och hälls på (minst) 300g stekfläsk som precis stekts färdigt i stekpannan. Jag låter stekpannan stå på plattan i ett par minuter innan jag stoppar den i ugnen på 175 grader.

Efter ca 20 min är den lagom genomstekt. Då har även bakpulvret gjort sitt och gett pannkakan en aptitretande volym.

Det är lätt att såna här klassiker glöms bort i en värld av take away, "laga lätt recept" och crossover. Servera med lite lingonsylt och du är hemma. Mums.

Årsdag

Jag och Malin tror att 9 oktober är vårt "datum". Därför valde vi att äta något riktigt gott igår. Det är både lätt och svårt att imponera på Malin när det gäller mat. Hon har inte bara vissa principer när det gäller mat, hon har även en mycket egen smak. Hon gillar t.ex inte för söta saker, däremot så får det gärna vara så surt som möjligt. Hon blir alltså gladare av att slicka på en citronklyfta än att få en Daimstrut till kaffet. Efter en dag på stan brukar hon längta hem efter att få äta morot. När hon var gravid hade hon en passion för saltgurka. Malin är också väldigt duktig på att lusläsa innehållsförteckningar och kolla upp vad saker som emulgeringsmedel, palmolja och sojaleticin är samt hur det framställs. Även jag tycker att detta kan vara ganska läskiga upptäckter. 

När jag vill ställa mig in hos Malin så har jag  därför ett par ess i skjortärmen som jag brukar dra fram. Framför allt så ska det vara få råvaror och milda smaker. Det får alltså inte vara för starkt och inte för sött. När det gäller frukt och grönt kan jag däremot ösa på med allt jag har.

En kväll som igår valde vi att fira med Carpaccio och Pasta Aglio Olio. Carpaccio är ett riktigt ess i såna här lägen. Det är bara att banka ut oxfilébitar så tunt det bara går. Jag lägger bitarna mellan två lager plastfolie och bankar med en kastrull. Jag lägger på ruccola, parmesanost, rostade pinjenötter och ringlar över den godaste olivoljan jag hittar (Malin blir knäsvag av gröna blad med olivolja ;)

En av en enklaste pastarätterna som finns är det som jag kallar Pasta Aglio Olio. Jag fräser vitlök med persilja, slår på kokt spaghetti, vevar runt pastan i stekpannan snabbt, slänger tillbaka pasta i kastrullen, häller på olivolja, hackade tomater, lite gröna salladsblad (typ ruccula eller maché) och rostade pinjenötter.

Våra liv har uppenbarligen ändrats en del sen Lily kom. Just denna kväll fick vi inte många minuter tillsammans vid matbordet då en av oss antingen var tvungen att mata, söva eller bara allmänt passa upp på lilltjejen. Är det inte härligt med barn :)

Hursomhelst är jag väldigt glad över att få leva tillsammans med denna vackra och förnuftiga kvinna som inte bara ställer krav på den mat vi ska äta utan även inspirerar och motiverar mig till att hela tiden utmana mig själv i köket. Detta samspel är nog en av de starkaste faktorerna som fick oss att falla för varandra.

Pesto

Inför ett lopp som Lidingöloppet så är uppladdningen halva nöjet. Hur man ska kolhydratladda på "rätt sätt" vet jag inte, därom tvistar de lärde. Däremot känns det mentalt bra att förbereda sig så noggrant som möjligt. Om jag deltar i ett lopp och inte känner att jag gjort allt som står i min makt i uppladdningen kan detta irritera mig så mycket att det tar fokus från loppet. För mig är hur jag tar mig an utmaningen så mycket mer intressant än vad jag presterar. Min inställning är att om jag utfört uppgiften på rätt sätt så blir resultatet därefter.

Inför årets upplaga av Lidningöloppet så hade jag månaderna innan löptränat i lågt tempo ca 14-15km per träningspass. Detta varvade jag med mer intensiva och kuperade sträckor på 5x2km med paus mellan varje sträcka. Tre veckor innan sprang jag Lidingöloppets sista 22km. Två veckor innan sprang jag hela sträckan på 30km. Jag hade ett sista intervall pass en vecka innan. Dagarna innan började jag dricka vitargo pulver. Och kvällen innan villa jag proppa i mig så mycket pasta som möjligt. Jag beslöt mig för att göra egen pesto denna kväll.

Vitargo carboloader är ungerfär som pasta med apelsinsmak i flytande form.

En basilikapesto/Genovese ska bestå av pinjenötter, basilika, parmesanost och olivolja. Den pesto man köper på burk brukar fuska lite avseende innehåll av pinjenötter. De brukar ersättar av cashewnötter. Kvaliteten på oljan och osten går ju inte heller att riktigt säkerställa. Däremot är det väldigt enkelt att göra egen pesto. Och det blir som godast om man använder sin favoritolivolja och en god parmesanost.

Jag börjar med att rosta pinjenötterna. Detta är en en ganska förrädisk aktivitet då det går väldigt snabbt för pinjenötterna att brännas vid.

De rostade nötterna körs i en mixer tillsammans med basilika. För 100 gram nötter använder jag ett par krukor basilika. Jag köpte denna gång Saltå kvarns olivolja. Den var väldigt mild i sin smak.

Peston är färdig att smakas av med salt och peppar

Jag pressade ner lite citron denna gång. Det kändes bra.

Som sagt, det är ganska enkelt att göra denna underbart goda pesto. Allt som behövs är goda råvaror. Med denna pesto är det en njutning att proppa i sig massa pasta inför ett långt lopp.

Fisk- och skaldjursgryta

Det finns nog lika många recept på fisk- och skaldjursgryta (eller soppa) som det finns personer som brukar tillaga rätten. Inte nog med det, för min del åtminståne, så blir rätten annorlunda varje gång. Det enda som alltid gäller när jag gör en fisk- och slaldursgryta är att jag kokar min egen skaldjursfond. Eftersom jag alltid har handskalade räkor i grytan blir det alltid över räkskal. Istället för att slänga räkskalen fryser jag in dem. Det första jag gör när jag vid nästa tillfälle ska laga rätten är att täcka de frysta skalen med vatten i en kastrull tillsammans med lite morötter, örter och fänkol. Om man vill lyxa till det kan man säkert också tillsätta en skvätt marsala- eller portvin. Jag låter detta koka i åtminståne 20-30min eller tills dess att vattennivån tydligt har sjunkit. 

Samtidigt som detta kokar steker jag morötter och potatis i en gjutjärnsgryta. Jag silar fonden och häller den över rotfrukterna i grytan. Detta får koka upp innan jag smakar av med grädde och persilja. Sist av allt så tillsätter jag snabbfräst fisk och skaldjur.

Häromdan använde jag kräftskal. Jag trodde att det skulle blir gott. Men med handen på hjärtat så blev det ganska salt och en märklig eftersmak. Jag tänker härmed hålla kräftskal borta från mina fonder.

Snart så kan Lily också få smaka riktig mat

Har man tid att jäsa upp en deg och slänga in den i ugnen så är det väldigt gott och trevligt med nybakat bröd