Årsdag

Jag och Malin tror att 9 oktober är vårt "datum". Därför valde vi att äta något riktigt gott igår. Det är både lätt och svårt att imponera på Malin när det gäller mat. Hon har inte bara vissa principer när det gäller mat, hon har även en mycket egen smak. Hon gillar t.ex inte för söta saker, däremot så får det gärna vara så surt som möjligt. Hon blir alltså gladare av att slicka på en citronklyfta än att få en Daimstrut till kaffet. Efter en dag på stan brukar hon längta hem efter att få äta morot. När hon var gravid hade hon en passion för saltgurka. Malin är också väldigt duktig på att lusläsa innehållsförteckningar och kolla upp vad saker som emulgeringsmedel, palmolja och sojaleticin är samt hur det framställs. Även jag tycker att detta kan vara ganska läskiga upptäckter. 

När jag vill ställa mig in hos Malin så har jag  därför ett par ess i skjortärmen som jag brukar dra fram. Framför allt så ska det vara få råvaror och milda smaker. Det får alltså inte vara för starkt och inte för sött. När det gäller frukt och grönt kan jag däremot ösa på med allt jag har.

En kväll som igår valde vi att fira med Carpaccio och Pasta Aglio Olio. Carpaccio är ett riktigt ess i såna här lägen. Det är bara att banka ut oxfilébitar så tunt det bara går. Jag lägger bitarna mellan två lager plastfolie och bankar med en kastrull. Jag lägger på ruccola, parmesanost, rostade pinjenötter och ringlar över den godaste olivoljan jag hittar (Malin blir knäsvag av gröna blad med olivolja ;)

En av en enklaste pastarätterna som finns är det som jag kallar Pasta Aglio Olio. Jag fräser vitlök med persilja, slår på kokt spaghetti, vevar runt pastan i stekpannan snabbt, slänger tillbaka pasta i kastrullen, häller på olivolja, hackade tomater, lite gröna salladsblad (typ ruccula eller maché) och rostade pinjenötter.

Våra liv har uppenbarligen ändrats en del sen Lily kom. Just denna kväll fick vi inte många minuter tillsammans vid matbordet då en av oss antingen var tvungen att mata, söva eller bara allmänt passa upp på lilltjejen. Är det inte härligt med barn :)

Hursomhelst är jag väldigt glad över att få leva tillsammans med denna vackra och förnuftiga kvinna som inte bara ställer krav på den mat vi ska äta utan även inspirerar och motiverar mig till att hela tiden utmana mig själv i köket. Detta samspel är nog en av de starkaste faktorerna som fick oss att falla för varandra.