Dinkelpannkaka med honung, getost och valnötter

När Isa hade sin inflyttningsfest (tror jag att det var) så fick återigen Lilys gudmor Karin göra ett inhopp som barnvakt. Tydligen gillar Karin ost. Vad är då inte bättre än just denna rätt.

Vad är det som gör pannkakor så vansinnigt gott? Är det de knapriga smörstekta kanterna, kanske sylten och grädden, eller är det just så att jag förknippar pannkisar med barndomen. Hursomhelst är det en rätt som fungerar lika bra som förrätt, varmrätt eller efterrätt. Pannkakor fungerar kalla som varma och kan ätas med både ost och skinka, lönnsirap, skagenröra, glass med kolasås, etc, etc, etc. Inte konstigt att ens mamma gjorde detta ofta till mig och mina systrar. Nu när vår dotter äter samma mat som mig och Malin har vi märkt att pannkakor är en favorit även hos henne.

Jag låter smeten rinna ut och forma pannkakan naturligt

En lite nyttigare alternativ till vetemjöl är dinkelmjöl.  Använder man dinkelmjöl så behövs inte lika mycket mjöl då dinkel drar åt sig mer vätska. I de fall då jag vill göra lite matigare pannkakor knäcker jag ett extra ägg. Med andra ord, jag har i en dl mindre mjöl och ett extra ägg i mina dinkelpannkakor. Just denna kväll hade jag köpt enbart kravmärkta produkter. Mjölk, ägg, ost, honung, dinkelmjöl.

Istället för att köpa flytande honung (jag har ännu inte lyckats hitta en KRAV-märkt flytande honung) micrar jag en liten skål med honung. Då blir den härligt varm och rinnande.

Lily vräker i sig pannkakor

Vi år oss proppmätta på pannkakor , valnötter och getost denna kväll. Väl framme på festen hade Isa dukat upp en kakbuffé. Det blev kaka på kaka den kvällen kan man säga :)

Stoppa pressarna, dags för julkorv

Det finns ett par saker som jag verkligen ser fram emot på julbordet. Dels är det den gravade laxen, dels är det farmors julkorv. Farmor har gjort denna korv så länge som jag kan minnas. Hon har själv antecknat priset på korven de sen 30 åren. Intressanta siffror, inflation på 113% mellan åren 1986-2011. Behöver jag nämna att släkten på pappas sida är småländsk och att min pappa blev professor i Nationalekonomi. De senaste åren har jag varit med i korvstoppningen, angelägen om att bevara denna fina jultradition

Korven är en traditionell fläskkorv vars köttblandning består av tre delar fläskfärs och en del nötfärs. Färsen hade farmor beställt i förväg från en lokal producent. För att korven ska få en fast konsistens används pressad potatis som stärkelse. Det blandas även ner mjölk i färsen. Korven kryddas med salt, socker, vitpeppar och ingefära. Lite i taget blandas allt i apparaten. När färsen är blandad vänder vi på apparaten och trär på svinfjälstret. Det är här korven stoppas. En person matar ner kött i kvarnen, en annan ser till att fjälstret fylls med kött. Fjälstren är klippta i lagom långa bitar och när varje fjälster är fyllt binds vardera ände.

Nymalen färs från den lokale producenten i Ydre

Blanda lite i taget av färs, potatis, mjölk och kryddor

Kryddblandningen

Smeten är färdigblandad

Korven kokas i ungefär 20 min och serveras med potatismos och rivna morötter. Farmor gör en sötstark senapssås. Hon hade även kommit över ett dussin rödbetor när hon plockade upp färsen i Ydre.

Helgen innan hade farmor stött på redaktören till Tranåsposten på stan. Då redaktören är barndomsvän med pappa och mina farbröder berättade hon att vi nuförtiden är fyra generationer som deltar i den årliga korvstoppningen. Eftersom detta är tydligt förstasidestoff blev detta en stor artikel i kommande veckas upplaga av Tranåsposten. 

Inte varje dag man täcker både mittuppslag och framsida i Tranåsposten

Nedan text går att läsa i boken Äkta vara (Nilsson, 2008):

I välsorterade matbutiker har vi svårt att hitta korv som innehåller mer kött är 80%. Kötthalten är på tok för låg i en vanlig matbutiks korvsortiment. En vanlig falukorv behöver (enligt nån konstig regel) bara innehålla 40% kött och i det begreppet ingår numera en stor andel fett och bindvävnad. Coop garanterar att deras falukorv är framställd på enbart svenskt kött men köttmängden är bara 52%. Hälften av korven består alltså av annat, t.ex 33% vatten (också det svenskt får man förmoda).  Ännu lägre kötthalt finns i Coops lågprislinje Coop X-tras. Här närmar sig vattennivåerna varandra med 40 respektive 36%. I denna smet har så mycket vatten blandats ner att stabiliseringsmedlet E450 (natrium-, kalium- och kalciumdifosfater) måste tillsättas för att korven ska kunna binda vattenmängden. Scans falukorv innehåller inga andra tillsatser än antioxidationsmedel och konserveringsmedle och består t.ex. av 52% kött. Deras Lantkorv består av 49% kött. (Hur mycket av detta kött som är fett och/eller bindvävnad vill jag inte veta för det har blivit ganska mycket falukorv för min del genom åren).

Köttbullar med potatis mos, gräddsås och lingon

En riktigt god vardagsmiddag behöver inte vara så konstigare än så här. Att rulla sina egna köttbullar är enkelt så varför göra sig en björntjänst och köpa färdiga köttbullar a la Scan.

Blanda samman 400g köttfärs, ett ägg, en matsked sötsstark grovkorning senap, lite ströbröd, en tesked av Renée Voltaires lantbuljong. Rulla bullarna i önskad storlek. Jag tycker att det är enklast när det inte är så fasligt stora. Det är enklare att tillaga dem då eftersom det räcker med att snabbt bryna dem i en stekpanna, flytta dem till en form och låta dem stå i ugnen 10-15 min/medan jag tillagar såsen.

I samma stekpannan som köttbullarna har brynts häller jag på 2dl grädde och 1dl vatten. Jag smakar av med Renée Voltaires lantbuljong samt salt och peppar. Bäst är att äta detta med potatismos.

Köttbullar var succé.

Ragu

Vad är en Ragu egentligen? Kan det vara som en blandning mellan gryta och sås, eller blir det en stuvning? Var går gränsen till att det blir en soppa? Jag är inte helt hundra på dessa termer men i min värld så är t.ex. köttfärssås en typ av ragu.

Denna gång ville jag (precis som med mina Tacos)  pröva att tillaga rätten utan färdigmald köttfärs. Istället skar jag ett stycke högrev i små små bitar som jag brynte i smör. I en gjutjärnsgryta värmde jag min bästa olivolja och fräste vitlök snabbt. I grytan slog jag på åtminståne en ask grovt skurna körsbärstomater, ett gäng tärnade kvisttomater samt en kruka hackad basilika. Jag tillsatte lite av Renée Voltaires lantbuljong utspädd i lite vatten. Högreven åkte ner i grytan och i stekpannan stekte jag lite fläsk som också åkte ner i grytan. Att ha lite sidfläsk i en gryta, ragu, stuvning eller liknande är ett hett tips. Den salta fläsksmaken bidrar till en fin balanserad selta. Om det finns en box rödvin hemma så kan både kocken och grytan gynnas av en skvätt.

Högrev passar utmärkt till långkok som detta eftersom att köttet håller spänsten även efter en timmes puttrande. Servera ragun tillsammans med en al dente pasta linguini och grovt riven parmesanost. 

För ett par veckor sedan började vi ge Lily riktig mat.  

Det är mycket roligare att äta pappas mat än de där Hipp- och Semperburkarna

Nötter i choklad med whiskygrädde

Den här rätten läste jag om i en tidning som handlade om amerikansk whisky. Det är alltid bra med efterrätter som går att förbereda när man får gäster. Det är även väldigt bra om efterrätten till så stor del som möjligt består av choklad.

Smält choklad. Ta dina favoritnötter och rosta i en stekpanna. Om du använder en choklad med hög kakaohalt så kan man tillsätta lite socker i stekpannan som får karamelliseras med nötterna. Om man använder kokos så måste man vara extra försiktig så att det inte bränns.

Rör ner nötterna i den smälta chokladen. Vispa grädde och rör ner en skvätt whisky (eller rom).  Jag två favorit flaskor hemma just nu. Den ena är en 15-årig rom som heter Matusalem. Den andra är en Bourbon som heter Knob creek. Den är 9-årig och ganska stark. Jag brukar behöva ha i en liten skvätt vatten i den om jag dricker den rent.

 

Sashimi

Har ni någonsin ätit sushi eller sashimi och tänkt "Wow, den här sushin var riktigt god". Sushi har för mig blivit något jag förknippar med "en snabb lunch". Centrala Stockholm verkar helt och hållet glömt bort traditionella rätter som raggmunk med fläsk, falukorv och potatismos, gravadlax med färskpotatis, m.m. Ska man äta lunch i centrala Stockholm har man att välja på Tex mex, Indiskt,Thai, Sushi, McDonalds, grekiska och italienska sallader och/eller smörgåsar (som jämnt har den där irreterande rödlöken i/på sig). Jag har inget emot mat från andra delar av världen men när traditionell och enkel mat inte längre är ett alternativ tycker jag att utbudet blivit fattigt. Tills det sker en förändring inom Stockholms lunchutbud får vi nöja oss med sushi och rödlök.

Det har hänt ett par gånger för mig att sushin smakat riktigt gott:

1. Första gången i PK-husets Sushi Yama. Vi brukar ofta gå dit. Främst har de god sushi men det är även väldigt praktiskt för oss småbarnsföräldrar. Det finns gott om plats och de har barnstolar.

2. Min svensexa. En fysiskt krävande och hälsomässigt nedbrytande inledning under det första dygnet följdes av ett SPA-dygn hos Villa Lindblad i Motala under svensexans andra dygn. Gurra, som uppenbarligen kan livsmedelsbranschen, gjorde sashimi på Salmalax åt oss. Jag har tidigare skrivit om laxen (se Gravad lax) fast som en svensk variant av japanernas sashimi.

Det finns främst tre anledningar till att Salmalax smakar så gott:

1. Firrarna får bästa tänkbara föda
2. Firrarna plockas bara upp ur vattnet när det kommer in en beställning (Fish to order)
3. Efter att de plockats upp ur vattnet tar det max två timmar innan de vakumförpackas

Jag tillagar sashimin genom att blanda lika delar japansk soja och spadet från inlagd ingefära. Efter det finhackar jag en kruka koriander och lite inlagd ingefära. Den avlånga vakumförpackade Salmalaxen skivas i centimetertjocka bitar. Jag lägger upp bitarna platta på ett stort serveringsfat och häller över sojablandningen. Jag strör på koriandern och ingefäran. På detta lägger jag klyftor av avokado och citron. Sashimi är ju egentligen sushi utan ris men jag vill ha ris till min sashimi och kokar därför lite som tillbehör.

Rätten är en riktig delikatess och är väldigt enkel att laga.

Fars dag på Mitt kök-mässan

I söndags var det min första fars dag :)

Min dotter Lily överraskade mig med ta mig till Mitt kök-mässan i Älvsjö. Hela familjen var alldeles ivriga när vi gjorde entré på mässan och fick se allt som erbjöds. Vi inledde med att provsmaka lakrits från Lakritsfabriken i Ramlösa. Jag har alltid tyckt väldigt mycket om lakrits. Det har jag fått efter min pappa. Jag har starka minnen av hur han kom hem från jobbresor med taxfreepåsar med Pingvinlakritspastiller, Turkisk peppar, salta Piratpengar, m.m. På mässan fick jag både salt och söt lakrits av Lily. Malin ville bestämt köpa en svindyr lakritschoklad. Det fick hon.

Vi gick vidare och provade bl.a grapefrukt från Florida, räkcocktail från västkusten, chokladtryffel från Öland, engelsk fudge, moules marinières, pasta med fänkol och citron, bröd från småland, parmesanostar och grillad gravad lax. Framför allt prövade vi ett tiotal olika olivoljor. Vissa var lena och mjuka, vissa var så peppriga att man började hosta, vissa smakade så mycket gräs att det kändes som en nyklippt fotbollsplan. Det var så häftiga upplevelser. Jag älskar olivolja. Vi hittade en olja från tillverkaren de Cecco som vi köpte tillsammans med deras pastasort. Vi fick en grundlig lektion om hur pastan framställdes. Pastan har gjorts på samma sätt i samma by, belägen högt upp i bergen, sedan 1800-talet. Vattnet som används är från en källa högt upp i de italienska alperna.

Vi såg på Roy Fares som gjorde en efterrätt med karamelliserad ananas med kokos- och vitchokladkräm. Monika Ahlberg gjorde buljongkokt oxfilé.  Kocken Tommy Myllemäki och vinexperten Jens Dolk presenterade deras resa runt om i Sverige och deras matupplevelser hos lokala producenter. Intressant var att ju längre norrut de kom, ju bättre kände man till de lokala producenterna (läs patriotisk). Det förvånar mig inte att det endast är i Norrland där man lyckats konkurrera ut McDonalds till fördel för den lokala aktören Max.

Det bästa på mässan var Paolo Robert som gjorde en tomatssås, varken mer eller mindre. Han berättade om vad mat borde betyda för oss. "Mat ett sätt att umgås, ett sätt att njuta av livet, matbordet är en plats där generationer utbyter erfarenheter", så vackert. Jag har aldrig riktigt sett hans storhet tills nu, han var otroligt rolig, ärlig och underhållande. Det är något med den italienska mentaliteten som jag gillar. Om man sitter på en italiensk restaurang och säger att maten är god konstaterar bara den italienska kyparen lite arrogant att, "det är pasta, pasta är gott". Om man frågor hur det tillagas så säger de bara "pasta, pomodore, aglio", och man kan se hur de tänker "Hur svårt kan det vara?". Till och med deras menyer är kort och kaxiga. Det står oftast bara, pasta med musslor, pasta med tomat, pasta med olivolja och vitlök, lasagne i ugn. I Sverige är det tvärtom, vi verkar vilja beskriva varje maträtt i menyerna så ingående att det är bara måtten som saknas. Paolo var precis så italiensk som jag vill ha det med citat som "Det finns inte för mycket kolhydrater, det finns bara för lite löpning", "Mat är den näst bästa njutningen här i livet, ni som tycker att det är den bästa har aldrig varit med en italienare." När induktionshällen inte ville samarbeta med Paolo fick vi alla höra vad han tycker om dyra kök "vissa spenderar hundratusentals kronor på flaschiga Martin Timell-kök och sen använder de ändå bara micron och slänger in en Billy´s Pan pizza, fy fan". När en representant från köksleverantören försökte lugna Paolo genom att säga "det verkar inte bara var du som har problem med induktionshällen idag" sa Paolo kort, "men det är bara jag som skriker". När han lugnat ner sig berättade han om hur livet inte riktigt blivit som ha trodde. Under åren som tonårsligist, "kungen av kungsan" var folk rädda för honom på tunnelbanan. Nu kom folk fram och sa att "Paolopasta" är deras barns favoritmat. Hans rektors sista ord hade varit "det är såna som du som hamnar i fängelse". Vem hade kunnat tro att Paolo skulle börja skriva kokböcker. "Förmodligen hade jag råkat riktigt illa ut om någon fått reda på det under ligiståren".

Vi åkte hem från mässan mätta och belåtna med massa ny inspiration.

Första helgen med barnvakt

I helgen kunde jag och Malin för första gången gå ut och träffa vänner som ett riktigt par utan att behöva tänka på blöjor och Hipp-burkar.

På fredagkvällen (2011-11-11) fyllde Mackan 30 år. Lily fick istället hänga med gudmor Karin.  Vi åt saffranslax. Jag är ingen vinkännare direkt. När det gäller vitt vin så vill jag bara att det ska vara kallt. Efter att inte kunnat välja BIB under veckan så föll valet på ett KRAV-märkt Chardonnay. Passade bra till saffranssåsen som fick i sig en skvätt av vinet.

Mackan hälsade alla välkomna genom att ursäkta sig för att det blivit så tressigt för honom. "50% av den mat som jag planerat att serveras är klar, tårtorna har jag glömt att hämta från konditoriet..." sa han på småländska. Mackan lyckades ändå bjöd på västerbottenpaj, parma/chevre/melon-snittar, tunnbrödrulle med feta och rucculla, BBQ-kycklingspett, massa fina såses och sallader. Maten höll, i vanligt ordning, hög kvalitet och pricken över i:et var en bra samling goda ölsorter och ett gott rött, Penfolds Shiraz. Undrar hur mycket han hade planerat egentligen? Kvällen avslutades med en tur ner på stan där jag och Malin fick dansa och pussas lätt berusade utan den minsta tanke på blöjor och Hipp-burkar.

Väl hemma låg Karin och sov på soffan och Lily i sin spjälsäng. Första kvällen med barnvakt var ovärderlig. Jag fick återigen känna att jag levde igen när Lily vaknade vid 4-snåret och jag fick vanka fram och tillbaka i lägenheten och försöka vagga henne till sömns. Ändå var det bästa kvällen på väldigt länge :)

Min tomat/avokadosals, några flaskor Brooklyn lager, barnvakt. Kvällen kan inte slå fel 

På lördagen kom mina föräldrar förbi. Vi åt mina Real Tacos och drack Brooklyn lager. Jag och Malin klädde på sig kostym och klänning för att gå på cocktailparty. Det var Malins kusin Lou och hans Anki som ville fira att de gift sig genom att bjuda på fest i Haga forum. Det var hög klass på tillställningen som  innehåll champagne och massa goda snittar av gravad lax, ceasarsallad, machego-ost, m.m. Jag avrundade med en chokladmousse och Baileys.

Real Taco

Med väldigt goda minnen från det mexikanska haket La Neta på Barnhusgatan ville jag pröva på att göra dessa ljuvliga tacos själv. Jag hade hittat en bra stycke Entrecote som fick utgöra köttblandningen. Detta visade sig vara otroligt lyckat. Entrecote innehåller ju ganska mycket insprängt fett som lyfter smaken. Jag skar köttet i så små bitar jag kunde/orkade och rörde runt med lite olivolja, kummin och salt och peppar. Detta stekte jag lätt i en stekpanna.

Till detta gjorde jag en pica de gallo. Detta är en salsa som är gjord på färska grönsaker och örter. Man kan säga att det blir en frisk och smakrik tomatsallad.  I denna tomatsallad hade jag finskuren tomat, en kruka koriander, en avokado och vitlök. 

Tomater med avokado istället för avokado med tomater, dvs en omvänd Guacomole

I vårt hem så är vi ganska negativt inställda till det där halvfabrikatskonceptet som Santa Maria och Old el Pasa erbjuder. De hårda skalen tycker jag är ganska knepiga att ha och göra med och Malin kan inte sluta tjata om att det är massa tillsatt palmolja i skalen. Salsan är läskig eftersom att det är oklart vad den egentligen innehåller och om det nu skulle vara tomat i så känner jag ingen sån smak i de små sladdriga bitarna. Kryddblandningarna innehåller bara massa aromämnen (efter att ha läst boken Den hemlige kocken har jag helt ändrat uppfattning om dessa s.k. "aromämnen" ). Guacomolemixen är ett skämt.

Fredagsmys som passar lika bra på en måndag

Citrussallad

Det kan lätt kännas lite trist när hösten kommer. Sommaren är ju borta, det är mörkt när man går till jobbet och det är ett h***vete att rengöra sin mountainbike. Det går dock att glädjas åt att grapefrukterna och apelsiner är så himlans god. Ibland, t.ex när jag har spenderat flera timmar ute i MTB-spåret och kommer hem lerig och oljig, försöker jag vara snäll mot min fru Malin och göra denna citrussallad. Salladen görs på apelsin och grapfrukt. Istället för att skala apelsinen och gräva upp köttet ur grapefrukthalvor så skär jag bort skalet från frukterna med en kniv. När det inte finns något vitt kvar från skalet så skär jag längs innerväggarna på frukternas klyftor. Då lossnar fruktköttet som små gyllene filéer. När frukterna är filéade så går det även att pressa ut det resterande innanmätet och få sig ett glas härlig juice.

Bättre än så här blir det inte under de långa höstarna

Roligaste stället i lägenheten är mellan bords- och stolsben tycker Lily

Fläskfile med rotfrukter och en sås på ingefära

På baksidan av ett reklamblad från någon av de stora matbutikskedjorna blev jag av en slump inspirerad till denna rätt. Det är ju rotfruktssäsong just nu och dessa kan man göra mycket med.  Jag fick lust att blanda rotfrukternas mjuka smaker med mer distinkta smaker som ingefära chili och vitlök. Ärligt talat vet jag inte om det var detta som stod i receptet på tidningen men jag skrev i alla fall upp rätten på vår kommande veckomeny "fläskfilé med rotfrukter och ingefärasås". Väl i matbutiken följande söndag började jag leta efter lämpliga rotfrukter och ingredienser till såsen. Jag köpte massor av rödbetor, palsternacka, morot och potatis. I efterhand kan jag tycka att blandningen hade blivit ännu roligare om jag skurit frukterna i olika former, t.ex långa morotsstavar, slantar av palsternacka och klyftor av potatisen.  Jag får göra så nästa gång.

Nästa gång får ni olika form, ok?

Medan rotfrukterna tillagas i ugnen så mixar jag färsk morot, ingefära, chili och vitlök. Jag fräser kryddblandningen (jag sparar lite av kryddblandningen till köttet) i en stekpanna och slår på kokosmjölk. Detta får står och puttra tills jag silar det ner i en kastrull där såsen saltas och peppras samt får påökning av en kruka hackad koriander.

En otroligt fin doft sprider sig köket av mixad ingefära

Köttet gnider jag in i den mixade ingefäran, chilin och vitlöken. Jag steker fläskfilen snabbt runtom på högvärme. Jag låter den lagas klart i ugnen tillsamman med rotfrukterna.

Oxfile med bearnaisesås och potatis i ugn

Gott, enkelt och lite festligt är en bit oxfile med bearnaisesås och små gyllenepotatisar som fått stå i ugn med lite smör på sig. Svårare än så ska det inte behöva vara att fredagsmysa.

Har man en grillpanna så ska den användas i såna här tillfällen, se så fina ränderna. 

Snart så Lily, så ska du få hjälpa pappa i köket

Mangoglass som är hur enkel som helst

Äntligen har jag funnit svaret på frågan "hur gör jag för att mätta sötsuget efter maten utan att behöva äta något onyttigt?". Häromveckan provade jag för första gången att köra ett paket frusen mango i matberedaren tillsammans med ett ägg, ca 2dl mjölk, och en matsked socker. Det blev en trevlig, relativt nyttig, efterrätt. När jag sedan prövade att pressa ner saften från en halv citron tog det fart i sammansättningen.

Desserten går såklart att kombinera med alla sorters frysta frukter och bär. Vår frys är nu full av mataffärens samtliga sorter. Mango är nog favoriten men jag är även ganska svag för jordgubbar. Då byter jag ut citronen mot lime.

Detta har på kort tid blivit den mest omtyckta desserten i familjen. Passar perfekt framför en spännande EM-kvalmatch.

Fläskpannkaka

Åh, ikväll fick jag göra den gamla klassikern Fläskpannkaka. Den görs på 5 ägg, 8dl mjölk (jag använder 50% havremjölk och 50% komjölk för att skona min frus mage som inte är helt förtjust i komjölk), 3 1/2dl mjöl, lite salt, lite smält smör och ett kryddmått bakpulver. Denna röra vispas till och hälls på (minst) 300g stekfläsk som precis stekts färdigt i stekpannan. Jag låter stekpannan stå på plattan i ett par minuter innan jag stoppar den i ugnen på 175 grader.

Efter ca 20 min är den lagom genomstekt. Då har även bakpulvret gjort sitt och gett pannkakan en aptitretande volym.

Det är lätt att såna här klassiker glöms bort i en värld av take away, "laga lätt recept" och crossover. Servera med lite lingonsylt och du är hemma. Mums.

Årsdag

Jag och Malin tror att 9 oktober är vårt "datum". Därför valde vi att äta något riktigt gott igår. Det är både lätt och svårt att imponera på Malin när det gäller mat. Hon har inte bara vissa principer när det gäller mat, hon har även en mycket egen smak. Hon gillar t.ex inte för söta saker, däremot så får det gärna vara så surt som möjligt. Hon blir alltså gladare av att slicka på en citronklyfta än att få en Daimstrut till kaffet. Efter en dag på stan brukar hon längta hem efter att få äta morot. När hon var gravid hade hon en passion för saltgurka. Malin är också väldigt duktig på att lusläsa innehållsförteckningar och kolla upp vad saker som emulgeringsmedel, palmolja och sojaleticin är samt hur det framställs. Även jag tycker att detta kan vara ganska läskiga upptäckter. 

När jag vill ställa mig in hos Malin så har jag  därför ett par ess i skjortärmen som jag brukar dra fram. Framför allt så ska det vara få råvaror och milda smaker. Det får alltså inte vara för starkt och inte för sött. När det gäller frukt och grönt kan jag däremot ösa på med allt jag har.

En kväll som igår valde vi att fira med Carpaccio och Pasta Aglio Olio. Carpaccio är ett riktigt ess i såna här lägen. Det är bara att banka ut oxfilébitar så tunt det bara går. Jag lägger bitarna mellan två lager plastfolie och bankar med en kastrull. Jag lägger på ruccola, parmesanost, rostade pinjenötter och ringlar över den godaste olivoljan jag hittar (Malin blir knäsvag av gröna blad med olivolja ;)

En av en enklaste pastarätterna som finns är det som jag kallar Pasta Aglio Olio. Jag fräser vitlök med persilja, slår på kokt spaghetti, vevar runt pastan i stekpannan snabbt, slänger tillbaka pasta i kastrullen, häller på olivolja, hackade tomater, lite gröna salladsblad (typ ruccula eller maché) och rostade pinjenötter.

Våra liv har uppenbarligen ändrats en del sen Lily kom. Just denna kväll fick vi inte många minuter tillsammans vid matbordet då en av oss antingen var tvungen att mata, söva eller bara allmänt passa upp på lilltjejen. Är det inte härligt med barn :)

Hursomhelst är jag väldigt glad över att få leva tillsammans med denna vackra och förnuftiga kvinna som inte bara ställer krav på den mat vi ska äta utan även inspirerar och motiverar mig till att hela tiden utmana mig själv i köket. Detta samspel är nog en av de starkaste faktorerna som fick oss att falla för varandra.

Pesto

Inför ett lopp som Lidingöloppet så är uppladdningen halva nöjet. Hur man ska kolhydratladda på "rätt sätt" vet jag inte, därom tvistar de lärde. Däremot känns det mentalt bra att förbereda sig så noggrant som möjligt. Om jag deltar i ett lopp och inte känner att jag gjort allt som står i min makt i uppladdningen kan detta irritera mig så mycket att det tar fokus från loppet. För mig är hur jag tar mig an utmaningen så mycket mer intressant än vad jag presterar. Min inställning är att om jag utfört uppgiften på rätt sätt så blir resultatet därefter.

Inför årets upplaga av Lidningöloppet så hade jag månaderna innan löptränat i lågt tempo ca 14-15km per träningspass. Detta varvade jag med mer intensiva och kuperade sträckor på 5x2km med paus mellan varje sträcka. Tre veckor innan sprang jag Lidingöloppets sista 22km. Två veckor innan sprang jag hela sträckan på 30km. Jag hade ett sista intervall pass en vecka innan. Dagarna innan började jag dricka vitargo pulver. Och kvällen innan villa jag proppa i mig så mycket pasta som möjligt. Jag beslöt mig för att göra egen pesto denna kväll.

Vitargo carboloader är ungerfär som pasta med apelsinsmak i flytande form.

En basilikapesto/Genovese ska bestå av pinjenötter, basilika, parmesanost och olivolja. Den pesto man köper på burk brukar fuska lite avseende innehåll av pinjenötter. De brukar ersättar av cashewnötter. Kvaliteten på oljan och osten går ju inte heller att riktigt säkerställa. Däremot är det väldigt enkelt att göra egen pesto. Och det blir som godast om man använder sin favoritolivolja och en god parmesanost.

Jag börjar med att rosta pinjenötterna. Detta är en en ganska förrädisk aktivitet då det går väldigt snabbt för pinjenötterna att brännas vid.

De rostade nötterna körs i en mixer tillsammans med basilika. För 100 gram nötter använder jag ett par krukor basilika. Jag köpte denna gång Saltå kvarns olivolja. Den var väldigt mild i sin smak.

Peston är färdig att smakas av med salt och peppar

Jag pressade ner lite citron denna gång. Det kändes bra.

Som sagt, det är ganska enkelt att göra denna underbart goda pesto. Allt som behövs är goda råvaror. Med denna pesto är det en njutning att proppa i sig massa pasta inför ett långt lopp.